Poliskontroll

Ni vet det där som händer när man är ute och kör och ser en polisbil vid vägkanten. Helt automatiskt släpper man lite på gasen. Kollar att säkerhetsbältet är på.
Tänker efter om körkortet ligger i väskan. Precis detta hände mig när jag körde till jobbet idag.

På moppen

Framförhållning

Imorgon är en stor dag för SImon. Han ska gå på bal. Så nu har jag sytt klart hans byxor som behövde justeras.

Så himla skönt att vara ute i god tid för en gång skull

Alla är vi olika

En bekant berättade att han hade haft det stressigt på jobbet, för att hans kollega hade varit på kurs. Men nu hade kollegan kommit tillbaka så allt var mycket bättre.

Åh! Vad roligt att åka på kurs utbrast jag.

Framför mig såg jag mig själv åka på olika kurser. En fartfylld salsakurs. En spännande kurs i forspaddling. Eller kanske en kurs i Franska... med Piijäääärrr som lärare... i Paris.

Jag (Fylld av förväntan och nyfikenhet) - Vad var det för kurs hon varit på?
Bekant - En kurs om binjurarnas funktion i kroppen.

...

Jomen det kan säkert vara spännande. Eller kul. Eller nått. Typ.

Om man är lagd åt det hållet.

Det är absolut inte så att jag är en dålig förlorare.

Verkligen inte. På riktigt. Verkligen, verkligen inte.

Men att vissa aldrig kan lära sig när det räcker. När de har crossed the line liksom.

Lite jävla RESPEKT kanske inte är för mycket begärt?

Det är svårt att med ord beskriva hur briljant hon är.

Damparampampam paaaaa.

Dagens inlägg är tillägnat min älskade syster som fyller år idag.

Hon är intelligent, sofistikerad, snygg,  förståndig, rolig, ödmjuk. Listan på superlativ som beskriver henne kan göras huuuur lång som helst. Hon är helt enkelt en fantastisk person och en syster som alla andra bara kan önska sig.

*Plats för applåder, busvisslingar och glitterkonfetti. Och champange.

Tänk så lika vi är.

STORT GRATTIS SYRRAN

Edinburgh

Företaget jag arbetar på är noggranna med att vi ska vara kulturella när vi reser. Alltså började vi med att besöka närmsta pub och dricka Ale och whiskey.

Efter det gick vi vidare. Till nästa pub.

Tjejerna tjatade om att vi skulle gå på stan och titta på kläder, skor och sånt.
Snäll och omtänksam kollega som jag är så ställde jag upp och hängde med.

Vidare till ytterligare en pub.
Det gäller att vara effektiv om man ska hinna vara så kulturella som vi.

På kvällen bjöd företaget vi på restaurang. Här utbringar styrelseordförande en skål i champagne och håller ett litet hyllningstal till oss anställda om hur fantastiska vi är. Jag som är bra på att läsa mellan raderna förstod att han naturligtvis syftade främst på mig.

Det skålade alla för.

Nästa dag bestämde vi oss för att besöka Hogwarts

(Eller slottet som några mindre bildade kollegor kallade det)

 Jag letar febrilt efter perrong 9 3/4 på kartan men de andra envisades med att påstå att den inte finns. Phhft.

Afternoon tea på äkta Brittiskt vis.

Det där med att det är ok att kolla vad som finns under kilten är en myt.

Just saying.

Att släppa taget och gå vidare.

Jag har köpt en ny moppe.

Det skulle kunna vara så att jag köpte en moppe till enbart för att jag och Simon ska ha var sin. Eller så skulle anledningen kunna vara att jag har en massa pengar som ligger och skräpar som jag måste bli av med. Eller att jag helt enkelt har börjat att samla på mopeder, bara sådär.

Eller.

Så kan det ha varit så att DET DÄR FÖRBANNADE MOPPEHELVETET som vi hade inte BEHAGADE starta. IGEN!

Så kan det vara.

Men jag tänker inte gå närmare in på det. Med en överhängande risk för att få ett nervöst sammanbrott. Så jag sätter mig ner i lotusställning.Tar fem djupa andetag och släpper denna traumatiska upplevelse.

Sen susar jag vidare genom livet på vår nya moped.

Jag undrar om det räcker att packa ner solskyddsfaktor 20.

Det här företaget som jag jobbar på har den briljanta vanan att en gång om året bjuda med oss anställda på en liten resa utomlands.

Jag formligen äääälskar att resa.

Ligga och sola vid poolen. Bada i havet. Snorkla i korallreven. Köpa krafsiga märkeskopior. Dricka färgglada paraplydrinkar. Ja ni vet. Sånt man gör när man är utomlands.

Om ett par dagar åker vi.

Till Edinburgh

När det ena leder till det andra

Jag var på loppis igår. Jag älskar att gå på loppis. Det är som att gå på skattjakt. Man vet aldrig vilka fynd man kan göra. Den här gången hittade jag en liten söt lampa. Jag tänkte att den skulle få sin plats på mitt sängbord, men det visade sig att den inte riktigt passade där.

Eftersom jag inte hade mer tid igår lämnade jag den och tog itu med den idag istället. Jag ställde den i köksfönstret och där kom den verkligen till sin rätt. Det var bara det att den passade inte ihop med blomkrukorna jag hade i köket, så då fick jag byta ut krukorna mot de jag hade i sovrummet.

Men då passade inte kuddarna i sovrummet till krukorna. Så då fick jag byta kuddarna till de som jag hade i vardagsrummet. Men nu passade inte kuddarna i vardagsrummet till gardinerna...

Så om ni undrar varför jag hänger ut på tredje våningen och målar om balkongen, så är förklaringen helt enkelt den att färgen på balkongen matchade dåligt till den där lilla söta lampjäveln.

Varning för hunden.

Nicole reste till New York igår och jag har fått den stora äran att ta hand om hennes hund Bailey ett par dagar. Han kom till mig igårkväll och efter en lång, härlig kvällspromenad gick vi och la oss. Jag i min säng och han på fårfällen nedanför. Innan jag somnar hör jag hur han susar lugnt nedanför mig.

Klockan 03:12 vaknar jag av att han står med spetsade öron, stirrar mot ytterdörren och morrar dovt. Jag sätter mig upp i sängen. Lyssnar spännt. Jo, men visst är det konstiga ljud i trappuppgången.

Jag är ensam om att ha ingången högst upp, så ingen har vägarna förbi, bara sådär, allra minst kl tre på natten.

Vem kan det vara? En inbrottstjuv? Styckmördare? Jehovas Vittne?

I vanliga fall hade jag blivit fullständigt panikslagen och omedelbart börjat fundera på om jag kanske skulle hoppa från balkongen. Men inte inatt. Jag kände jag mig helt lugn.

Vem skulle våga komma in till mig när jag har en så duktig vakthund på besök?

BAILEY

Beslutångest

Kan omöjligt bestämma mig för om jag ska färga håret eller gå och lägga mig nu.

Blir tokig på alla dessa viktiga beslut man måste ta som vuxen.

Plötsligt händer det.

Ikväll när jag kom hem hade Simon städat sitt rum. Och inte bara så där lite hafsigt plockat upp sina kläder från golvet och tryckt ner dem i tvättkorgen. Nej, nej här var det grundligt gjort. Undanplockat, renbäddat, dammat, damsugit.

Hela klabbet. Rubbet.

Jag ber att få återkomma när den värsta chocken har lagt sig.

Jag hade gillat den även om inte delfinerna var med... eller musiken.

Igårkväll tittade jag på filmen Det stora blå. Kort sagt så handlar filmen om en kille som fridyker. I nästan tre timmar får man följa honom i vattnet där han simmar omkring med delfiner och det spelas lite ljuv musik i bakgrunden. Typ.

Man kan ju lätt tro att det skulle vara en hiskeligt tråkig och seg film.

Men av någon anledning så fann jag den synnerligen underhållande.

Snubben som simmade. 

Träningstips

Ät inte ärtsoppa till lunch när du ska träna Ashtangayoga på kvällen.

Det blir inte riktigt... bra.

Kino MacGregor lärare i Ashtanga Yoga av Sri K. Pattabhi Jois, India.  Bild från google

Internationella kvinnodagen

Det är väl helt klart att vi ska leva i ett jämställt samhälle. Alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön. Kvinnor och män ska behandlas utefter sina förmågor och lönen ska vara lika för lika arbete.

Så, när jag var gift lade jag fram den briljanta idén att vi skulle skrota det där med manliga och kvinnliga roller. I hushållet skulle vi helt enkelt göra det som vi var bäst på.

Det visade sig att jag var bäst på allt.

Känns skönt att jag för en gång skull kunde säga ifrån och sätta ner foten.

I fredags ringde moppekillen och sa att NU var minsann moppen klar. Det var bara att hämta den. Underbart! Glad i hågen begav jag mig dit.

Nu startade den i och för sig inte när jag skulle köra hem men det fixade han snabbt med att byta en säkring. Ja och sen hade han skickat med mig fel lås så jag fick ta mig tillbaka och be om att få mitt lås eller eventuellt nyckeln till det där andra låset. Jag fick mitt gamla lås.

Summan av kalaset blev 2009:- Men eftersom det hade tagit så lång tid och varit så struligt tyckte jag att det var rimligt att jag fick lite rabattt. Och det fick jag.

Jag behövde endast betala 2000:-

Man vill ju inte förstöra festen.

I bubblan värnar vi om intellektet. Löser algebraiska ekvationer, omöjliga soudokon och kluriga gåtor. Det är viktigt att hålla hjärnan i form så att man alltid är skarpsinnig och vaken.

Såå.. därför kör vi en gåta så här på fredagskvällen. Tjuvkika inte på svaret nu… Då blir det inget kul.

Ok. Då kör vi!

Lycka till...

Vem går sist från festen?

… aaahhh... inte helt lätt...

… think oouuutsiiiide the box…

...kom igen...ni kan det här…

…

Pling. Tiden är ute!

Va?

Nej rätt svar är inte Nina?

Rätt svar är… dam, dam, dam, daam… sengångaren! Häpp. Ha ha

Vadå inte kul?
Det var väl hur kul som helst?
NEJ. Ni får inte rätt för Nina.
Vadå MER rätt med Nina än sengångaren?
Men ni behöver väl inte bli tjuriga?

Ok, ok … Ni får rätt för det då.

Det är trots allt fredag.

Och rätt…

Viktigt meddelande.

Till lunch idag har jag ätit en pasta med kyckling. Den var jättegod.

Slut på meddelande.

Jag måste lära mig att inte förutsätta saker

I mitten av november vägrade min Simons moppe att starta. Jag lämnade då in den på närmsta moppeverkstad. Batteriet skulle bytas och när den ändå var inlämnad så bad jag den klämkäcka moppereparatören även byta en trasig backspegel och baklykta.

Klämkäck moppereparatör: Njemas problemas. En vecka och sen är det klart. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag, efter två veckor.

Klämkäck moppereparatör: Ja.. ööhh den kommer att vara klar senast den 12 december. Jag ringer dig.

Det tyckte jag var toppen. Nu hade jag ett sista datum och han skulle dessutom kontakta mig om det blev tidigare.

Han ringde inte.

Så då ringde jag, efter fyra veckor.

Klämkäck moppereparatör: Jo men asså .... öhh, det  är på gång. Lite grejjer kom emellan.  Lucia, snö, julafton, nyårsafton, det kinesiska nyåret, kräksjuka, fågelinfluensa och en mosters blindtarmsoperation. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag. I början av februari.

Klämkäck moppereparatör: Jo men NU är det nästan klart. Det var naturligtvis fel baklykta kineserna hade skickat men imorgon ska den nya lyktan komma… antagligen, kanske, eventuellt. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag. Idag. igen.

Klämkäck moppereparatör: Jo men bla bla bla kineserna och bla bla bla leveranser och  bla bla bla damn those small people och bla  bla bla. Jag ringer dig.

Måste säga att jag känner mig riktigt fånig. Jag får ett datum. 12 december, och då tar jag bara helt för GIVET att han menade SAMMA år.

Det finns sämre anledningar.

Snabb fråga.
Måste man gifta sig för att använda dom här fina skorna?

(Lite tid för fundering)


Om svaret är ja.

Är det någon som vill gifta sig med mig?

Man vill ju behålla sin värdighet.

I helgen kände jag för att gå ut på krogen. Jag ville ta på mig min mest urringade glittriga partytop. Den kortaste kjolen. De skyhöga pumpsen. Sätta i larvigt mycket blonda exctensions i håret. Måla naglarna och läpparna signalröda. Jag skulle ställa mig i baren glatt tacka ja till drinkarna jag blev bjuden på. Sen skulle jag dansa rumpan av mig tills stället stängde och två anabolastinna vakter bar ut mig, sprattlandes medans jag tjöt. Bara eeenn liiiiten cosmopolitan till.

Tyvärr var det ingen av mina väninnor som kunde hänga med mig ut. Så jag stannade hemma. Att gå ut helt själv är otänkbart.

Jag är väl inte patetisk heller.

Förändring

Ni vet hur det är när någon ny kommer in i ens liv. Man träffas, trivs ihop och efter ett tag finns det saker som har ändrat sig.

Följande fann jag i min byrålåda i dag på morgonen:
Hårborste
Smink
Bodylotion
Hårsnoddar
Ansiktskräm

och..

Bajspåsar

Min fina vän Baliey

Berest

Igår kväll kom Lisa på besök. Eftersom vi båda älskar att resa har vi alltid lika roligt när vi träffas och babblar om våra fantastiska resor. Det är så spännande att höra om andras resor. Platser de besökt, saker de upplevt och intressanta människor de mött.

Lisa berättade för mig om sin weekendresa till England i december och om sin resa till Australien en månad i januari. Idag sticker hon till Dubai en vecka.

Sen berättade jag om mina resor. 

Resan i december till Göteborg. Karlshamn i januari och den inplanerade resan till Gislaved i mars.

After Work och 85-årskalas

Idag ska jag för omväxlings skull bjuda er på lite bilder från min helgen.

Plats för glädjehopp, applåder och bakåtvolt.

Fredagskvällen inleddes med AfterWork och quiz.

 Glada arbetskamrater.

Här skulle vi se coola och sexiga ut. Vilket resulterade i att vi såg
utvecklingsstörda och förståndshandikappade ut.

På Lördagen firades mormor som fyllde 85 år.

Moster, morfar, mormor och svåger. Här har jag precis talat om att jag
funderar på att ta en vit månad. Kul. Verkligen.

Moster, morbror, moster, morfar och mormor.

Osäkert varför jag ser full och trött ut medans syrran ser nykter och pigg ut. Möjligtvis kan det ha något att göra med att det bjöds på snaps, vin, gammeldansk baileys och wiskey och att hon skulle köra hem. Det skulle inte jag.

Dotter Nicole med pojkvän Hampus (Nicole till höger om det fanns tveksamheter här)

Det finns inga dåliga kläder. Bara dåligt väder.

Följande hade jag på mig när jag gick till jobbet idag och det var 15 miljoner minusgrader.

Trosa, bh, strumpor, linne, strumpbyxor, sockar, jeans, långärmad tröja, kofta, fleecejacka, täckjacka, vantar, halsduk, mössa, stövlar.

Följande hade jag ha på mig när jag gick från jobbet till afterworken idag och det var 15 miljoner minusgrader.

Trosa, bh, strumpor, linne, jeans, täckjacka, stövlar.

Joråsåatteeehh

Mina blåfrusna läppar matchar finfint till min kvällsoutfit.

En utmaning är ju ändå en utmaning.

För ett par dagar sedan på fikarasten tog jag upp ämnet armhävningar. Jag vet. Tydligen var jag sinnesförvirrad den dagen.

Men, men.

Jag tycker att jag är relativt vältränad men armhävningar klarar jag bara av typ tio stycken och det retar mig en aning. En av mina kollegor erbjöd mig då ett träningsschema och med hjälp av det skulle jag på 6 veckor klara av att göra 100 armhävningar på raken.

100!

Alltså. Ett hundra!

Hade det inte varit för att två andra kollegor utmanade mig hade jag nog ryckt på axlarna och sagt. Äh så viktigt är det inte. Men nu hör jag mig själv säga. Visst visst. Om 6 veckor kommer jag att göra 100 armhävningar.

Idag fick jag det där tortyr träningsschemat

Fortsättning följer...

Fan! Jag och min stora käft.

Tjejsnack

Om man tar de mest förtjusande, fantastiska och brillianta blondinerna i åldrarna 20+, 30+, 40+ och 50+ och låter dom spenderera några timmar tillsammans så skulle man lätt kunna tro att samtalsämnerna skulle vara ytliga och ointressanta. 

Detta är helt fel kan jag upplysa er om.

Igårkväll träffades vi för att dricka vin och diskutera viktiga saker så som karlar, relationer, resor, mat, vin och kläder.

 

 

Pokerface

I helgen hängde jag med N och spelade poker med hans vänner. Jag har aldrig någonsin spelat poker.
Reglerna är inte särskilt svåra. Det svåra är det sociala spelet blev jag vänligt upplyst om.

Man kan väl säga att jag under kvällens gång läde mig en del.

• Att utbrista små glädje ramsor som "tjihuu wawawaoo" och "yes yes yes" när korten läggs ut är inte särskilt pokeraktigt.
• Inte heller att upprört hojta fraser som. "Vaaaad är det här för skitkortlek". "Mehh ååhh hur blandar du egentligen".
• Att ställa sig upp och göra Shakira moves när man vinner anses larvigt. Tydligen.
• Ingen vill hajfiva med dig. Inte en enda gång.
• Att välta vinglaset över pokerbordet skapar en aning spänd stämning. Ytterligare Shakira moves lättar INTE upp.

Jag hade jättekul. Jag ser verkligen fram emot nästa gång det blir pokerkväll.

Vi får se när det blir.

Jag tror inte det var riktigt bestämt eftersom alla var så svävande när jag frågade.

Bild från google.

Traumatisk upplevelse.

Idag på lunchen hände något som aldrig har hänt mig tidigare. Jag sprang som hastigast ut för att köpa mig en tröja. Jag hade inga höga krav. En enkel bomulls tröja i någon fin färg. Långärmad, kortärmad, polokrage, V-hals, uringning, blå, grön, röd, gul, vit, lila, rosa, (ja jag tycker nästan alla färger är fina) det spelade ingen större roll.

Och så kommer jag tillbaka.

Tomhänt.

Helt tomhänt.

Ingen tröja. Inga byxor. Inga skor. Inget smink. Inte ens en liten hårklämma.

Inget!

Tragiskt.

Ninas tips för en enklare vardag. Tips 1

Om man åker till ett stort köpcentum, med en bil som man har fått låna och ställer sig utanför, där det står hundratals andra bilar, så kan man använda sig av några enkla knep för att hitta bilen när man har handlat klart sina skor.

 

1. Lägg bilens färg på minnet

2. Komma ihåg registreringsnumret
3. Memorera var du ställt bilen. (Här funkar det tyvärr inte med. Jag ställde mig brevid en bil med en labrador i.)

Man behöver inte använda sig av alla knepen, men minst ett underlättar.

 

Betydligt.

 

Annars hade det varit bra att ha en mössa på sig.

Hon borde lära sig helt vanlig svenska

Jag vet inte vilken planet Wordfeud kommer ifrån men hon och jag pratar inte samma språk. Enligt henne finns inte DETOX eller BOTOX

Phhfftt!

Hon har uppenbarligen inte varit med när jag och mina väninnor snicksnackar.

Märkligt beteende en helt vanlig vardag i januari

Idag skuttade jag glatt upp ur sängen. Tände ljus. Tappade upp ett varmt bad och slängde i en rosa rosendoftande badkula. Jag visslade hela vägen till jobbet. Tog itu med mina arbetsuppgifter med ett leende. Åkte och hämtade Nicole och Bailey för att sedan åka hem och baka supersöta, fantastiskt goda, cupcakes! Tyckte det var trevligt att diska, vattnet var så varmt och skönt och diskmedlet luktade så gott...

 

Seriöst! VAD är det för fel på mig?

 

 

Nicole och jag blev förvånade över att vi var så grymma på att baka.

 

Husligt?

Om man kommer hem halv tio på kvällen, efter att ha tränat, och inte har ätit något sen lunch, och är så hungrig så man i ren frustration öppnar frysen. Hittar en Stinas kyckling. Sliter av locket. Kastar in den i ugnen. Rycker upp kylskåpet. Rensar det på potatis och grönsaker. Skala? Skulle inte tro det. Trycker ner hela klabbet i en sån där grej som skivar hela skiten. Slänger ner allt i en form. River upp ett paket grädde. Häller över grädde och nån vitlöksdressing som råka stå nära till hands. Tjoffar in det i ugnen.

Om man skulle kalla det för matlagning.

Ja, då har jag varit huslig och lagat mat ikväll.

Jag älskar matlagning. Speciellt om någon annan lagar.

Till kvällsmat idag serverade jag köttfärslimpa, potatismos och lingon.
När Simon satte sig vid matbordet tittade han på maten och utbrast.
-Åh köttfärslimpa, va gott, har du gjort den själv eller har du köpt den färdig.
...

Här ställer jag två frågor.

Finns det ens färdig köttfärslimpa att köpa?

Var?

Vältränad.

På jobbet idag kom det upp en diskussion om BMI. För er som inte vet. Man räknar ut hur mycket fett man har på kroppen genom att ta längden gånger bredden upphöjt i två delat med skostorleken och hårfärgen genom åldern minus pi. Typ.

När vi räknade ut en kollegas BMI (som jag låter vara anonym, eftersom Jocke inte vill bli omnämd i min blogg och jag vill hålla mig väl med mina kollegor, kan bli så tråkig stämmning på jobbet annars) så reagerade han med. Nä, vafan det kan ju inte stämma. Skulle jag vara på gränsen till överviktig.

Han drog då slutsatsen att det måste beror på att han har så mycket muskler.

Som väger betydligt mer än fett.

Jag håller helt med honom och konstaterar att jag över jul och nyårshelgen lagt på mig 3 kilo muskler.

Bara genom att sitta still, äta och dricka vin.

En dagens, tack.

Nu efter jul och nyårshelgen är min ekonomi en aning ansträngd och för att spara in lite på matkostnaderna så tänkte jag fixa matlådor istället för att gå ut och äta. Så därför ber jag er om tips hur man fixar billiga, nyttiga, smakrika...

färdiglagade lunchlådor...

som levereras i glittriga förpackningar...

av ett par snygga, sexiga chippendale...

vältränade, barbröstade...



VADÅ?! Man får väl önska?

Bild från Google

Att inse sina begränsningar

Har suttit och tittat på en film som handlade om ett gäng tjejer som gick på internatflickskola i England och tränade simhopp. Jag blev verkligen inspirerad. Det ser så härligt ut. Med simhopp alltså. Engelsk internatskola kan nog vara helt ok men jag skulle inte använda mig av ordet härlig.

Plötsligt har jag bilden framför mig. Sommaren 2012. Solen skiner. Vattnet blänker. Luften är varm. Jag står högst upp i hopptornet. 10 meter upp. Väntar några sekunder. Lyfter blicken. Sträcker upp armarna. Står på tår längst ut på kanten. Tar ett djupt andetag... Hoppar och virvlar ner i en perfekt saltobaltotrippelzippelvolt.

När jag kommer upp står alla vid vattenbrynet och applåderar.

Funderade på om jag skulle åka till badhuset imorgon och träna lite på det där hoppet. Hur svårt kan det va?

Sen slår det mig helt brutalt att jag inte alls har förutsättningarna för att verkställa den där bilden.

Jag äger ingen baddräkt.

Huvudsaken är att man når sitt mål.

Årets första inlägg på er favoritblogg. Tog lite tid för mig att ta igen mig efter den glittriga nyårsaftonen. Men nu är jag här igen.

Nyår firades hos min kära syster i Backa, Göteborg. På tal om det tänkte jag ge er en liten vägbeskrivning.

Om man är i Göteborg och ska åka från Västra Frölunda till Backa så kan man åka följande väg. Starta i västra Frölunda. Missa avfarten mot Backa fortsätt istället ut till Torslanda. Stanna. Vänd om. Missa avfarten mot Backa. Fortsätt tillbaka till Västra Frölunda. Fortsätt ut på E6 mot Centrum och sedan vidare till Backa. Jag säger inte att det är den närmsta eller den smidigaste vägen. Jag säger bara att man kan köra så.

Det är allt jag säger.