Jag måste lära mig att inte förutsätta saker

I mitten av november vägrade min Simons moppe att starta. Jag lämnade då in den på närmsta moppeverkstad. Batteriet skulle bytas och när den ändå var inlämnad så bad jag den klämkäcka moppereparatören även byta en trasig backspegel och baklykta.

Klämkäck moppereparatör: Njemas problemas. En vecka och sen är det klart. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag, efter två veckor.

Klämkäck moppereparatör: Ja.. ööhh den kommer att vara klar senast den 12 december. Jag ringer dig.

Det tyckte jag var toppen. Nu hade jag ett sista datum och han skulle dessutom kontakta mig om det blev tidigare.

Han ringde inte.

Så då ringde jag, efter fyra veckor.

Klämkäck moppereparatör: Jo men asså .... öhh, det  är på gång. Lite grejjer kom emellan.  Lucia, snö, julafton, nyårsafton, det kinesiska nyåret, kräksjuka, fågelinfluensa och en mosters blindtarmsoperation. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag. I början av februari.

Klämkäck moppereparatör: Jo men NU är det nästan klart. Det var naturligtvis fel baklykta kineserna hade skickat men imorgon ska den nya lyktan komma… antagligen, kanske, eventuellt. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag. Idag. igen.

Klämkäck moppereparatör: Jo men bla bla bla kineserna och bla bla bla leveranser och  bla bla bla damn those small people och bla  bla bla. Jag ringer dig.

Måste säga att jag känner mig riktigt fånig. Jag får ett datum. 12 december, och då tar jag bara helt för GIVET att han menade SAMMA år.