När ungarna blir stora kan man sova lugnt, typ.

Kl 01.32 ringer det. Signalen tjuter som ett brandlarm i mörkret. Jag flyger en halvmeter upp i luften, med uppspärrade ögon och bultande hjärta. Sliter åt mig telefonen. SIMON, står det i det lilla lysande fönstret. Hjärtat hamrar. Dunk, dunk...dunk, dunk.

Han skulle ju sova borta inatt? Vad kan ha hänt? Varför ringer han mitt i natten? Är han skadad?
- HAALLÅÅÅÅ!! vrålar jag hysteriskt när jag svarar.
- Tja, Julia missade sista bussen så jag skjutsade hem henne på cykeln. Det blev lite ändrade planer så jag kommer hem istället.
-Ok, bra... då vet jag. dunk, dunk... dunk, dunk...

En helt vanlig tisdagsnatt för en tonårsmamma

Himla skönt att vara vuxen

En fördel med att ha passerat den magiska 40-års gränsen är att man kan släppa det där med yttre skönhet. Man har lärt sig att leva med och acceptera sina fel och brister. Plötsligt blir de inre egenskaperna betydligt viktigare, genom erfarenheterna man har samlat på sig genom livet känner man sig trygg, kan ta viktiga beslut och känner sig säker i sina ställningstagande.

Eller?! Har jag fel? Vad tycker ni? Jag tänkte bara att det KANSKE var på det viset.
 
Men, jag passar bäst i långt hår va, eller!?

Men hallå, ska man verkligen behöva jobba idag?

Vad är nu det här?! Vi har ju kört kortvecka ett tag och alla vi anställda har varit rörande överens om att det har varit swajnabra. Inte en enda person har protesterat och sagt.
-Nej, stopp och belägg, jag tänker iallafall jobba fem dagar för det är så vi brukar göra.

Näherå, vi har minsann respektfullt rättat in oss i ledet, enbart jobbat fyra dagar OCH dessutom varit nöjda och glada med den nya arbetssituationen.

Så det finns väl ingen anledning att ändra på detta nu! Eller?

Och sen ska jag ha största kakbiten på fikarasterna!

Idag på jobbet kom frågan upp om man var storasyskon eller småsyskon. Det visade sig att jag var den enda som var storasyskon.  Alla andra var lillasystrar eller lillebrorsor.

Sen började alla att gadda ihop sig och menade på att det var sååå mycket jobbigare att vara småsyskon, för då fick man en massa stryk och tjuvnyp av de äldre syskonen. Bah, det var det dummaste jag har hört. Det är betydligt svårare att vara storasyster, det räckte ju med att lillsyrran pep lite så fick jag skäll.

Nej, jag ska nog ta och piska upp de där småglinen, en gång för alla, så de lär sig hålla käft och inte gnälla.

Nära ögat

Igår frågade en av mina kollegor om jag hade lust att hänga med och spela golf. Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att det skulle vara skoj! Så därför sa jag att jag skulle följa med. Men idag när jag vaknade mådde jag betydligt bättre och sinnesrubbningen hade gått över.

Själva då? Bilen går bra eller?

Komplimang delux

Det här med komplimanger om sitt utseende är man inte så van vid när man blir äldre. I allafall inte bara rakt av sådär, komplimangerna brukar liksom alltid följas av något, trots, fast eller för. Typ, men du ser ju bra ut... för din ålder, eller du har ju fin kropp... fast du har fött två barn. Man vänjer sig vid att få uppskattning på det viset och lär sig att fokusera på det som är positivt. Så idag förgylldes min dag av följande fenomenala komplimang: Du är ju faktiskt snygg... trots att rumpan och pattarna hänger.

Jomenvisst serrö. Man tackar och bockar.

Det är ju dessutom kanoners att jag fick veta om att saker och ting hänger, om jag eventuellt skulle ha missat det.

Bra odds

Ikväll ska min dotter åka och "titta" på den här lilla tussbollen. Jag är beredd att satsa en årslön, min vänstra hand samt alla mina skor, utom de nya röda högklackade... (Jag måste ju faktiskt ha något att gå i) på att hon kommer hem och ha köpt marsvi... eeöh, hunden.

Någon som har lust att sätta emot?

Sen kanske jag måste berätta sanningen om tomten

Igår fyllde min pappa år och på kvällen sitter Simon och jag vid köksbordet och pratar.

Jag: Idag är det den 8:onde juni och morfar fyller år, så i helgen ska jag åka och gratta honom. Konstigt förresten, jag får varje år för mig att han fyller den 10:onde.
Simon: Ja, jag tror varje år att han fyller den 9:onde men sen kommer jag på att det är ju inte han som fyller år, utan... Kalle Anka.

Jag vet inte riktigt, men tycker ni att det är dags att jag talar om för Simon att vi faktiskt inte är nära släktingar med Kalle Anka?

Jag valde en svart

Jag tycker att jag har lyckats att uppfostra min dotter till att säga ifrån om det är något hon inte har lust att göra. I motsats till mig har hon inga som helst problem med det. Häromdagen ringde jag till henne när hon var på väg till mig.

Jag: Hej gumman, kan inte du svänga in och köpa en termos till mig.
Nicole: NEÄ mamma, verkligen inte, det är ju inte ens på vägen och jag vet inte var man köper det. Jag har absolut inte lust att åka runt och leta. Jag gör det bara inte!
Jag: Ok, det är inga problem.

5 minuter senare ringer hon.
Vill du ha en vit, svart eller grön?

Lovande dag

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag kände på mig att det skulle bli en riktigt bra dag.VAD hade den här härliga dagen att erbjuda mig? En lotterivinst på någon miljon? En diamantring från någon hemlig beundrare? Simon bäddar sin säng?

Ok. Det sista var lite väl överdrivet.

Planering inför Simons 18-årsdag

På söndag fyller Simon 18 år. Vi kommer naturligtvis att fira detta med pompa och ståt, släkten kommer och jag ska bjuda på mat. Som den strategiska person jag är så planerar jag detta noggrant. Jag vill att allt ska bli riktigt bra. Det går ju inte att bara hoppa in i en affär och handla lite hursomhelst. Därför har jag nu skrivit en inköpslista:

Vin
Nåt gott att äta
Läppglans

Har jag glömt något? Påminn mig gärna i så fall.

Simon

När jag skapar kaos

Gick förbi en av stans uteserveringar idag, där satt ett gäng killar/män i 30 års åldern runt ett bord och, oh maj lård, vilken uppskattning jag fick. Det visslades, tjoades och skränades. Ja, jag vill påstå att det var total kalabalik runt bordet. Väldigt trevligt!

Lite surt bara för den unga piffiga tjejen med kort vippig kjol som gick strax bakom mig. Hon fick ingen uppmärksamhet alls.

Beach 2011

Tänkte att jag skulle köpa mig en ny bikini nu till sommaren. Inte för att jag egentligen behöver, men att köpa bikini blir ju bara roligare och roligare med åren. Så står jag där i den lilla provhytten. Näst intill naken och kollar i spegeln och oj, oj, oj...

Ser ut som att jag har gått ner ett par kilo under vinterhalvåret. Så här smal och smärt var jag väl inte förra sommaren? Och rumpan, nämen vad fast den har blivit då. Måste bero på all träning den har fått genom att jag sitter ner hela dagarna, och låren... hade jag inte en massa gropar i dom? Var ha dom tagit vägen? Magen... minsann minsann, ser inte den ut som en tvättbräda.

Joråsåatteee... Precis så känner jag när jag ska köpa bikini. Apselut!