Man är inte äldre än man gör sig.

Hoppade glatt ur sängen idag. Idag är min födelsedag. Hurra hurra hurra. Hela dagen kommer att innebära glitterkonfetti.
....

Så slog det mig att jag faktiskt fyller 44 år. Herregud. 44 ÅR! (Det var här som jag ramlade tillbaka i sängen, drog täcket över huvudet och tyckte att jag var apgammal. Jag kunde lika bra skaffa gåstavar, ha håret i knut och promenera i fotvänliga skor raka vägen till hemmet och checka in direkt)

Egentligen borde jag vara väl förberedd. När man fyller så sent på året blir det att man de senaste 11 månaderna har gått och sagt, jag blir 44 år i år.

...

Fast det är ren och skär lögn, när jag tänker efter har jag oftast svarat. Jag blir 37 i år eller 34 eller 39 det har berott lite på vem som frågar och vilken dagsform jag har haft. Så därför är jag inte alls förberedd på det här. Faktum är att det kom som en chock för mig.

Så för att inte förstöra den här dagen och låta den vara så där glittrig och underbar så kör vi vidare på förnekelsens linje. Ok?

Ok!

Grattis till mig. Idag fyller jag 29. Opa opa!

Bild snodd från google

Jag har full förståelse för att det är stressigt idag

Jag ska inte uppehålla er särskilt länge. Jag förstår att ni har mycket att fixa med tills imorgon. Dyrbara presenter ska inhandlas och packas in i glittrigt presentpapper. (INTE JULPAPPER). Tårtan ska bakas. Champagnen ställas på kylning. Ballonger blåsas upp. Blommor ska plockas (det är ok med köpta blommor också, jag vill ju inte på något sätt vara krävande) Ja och sen måste ni ju såklart inhandla piffiga festkreationer så ni är riktigt fina.

Syns imorgon då

En av julklapparna som jag fick i år.

Var en bok. Handboken för tankspridda.

Det var min gode vän Åsa som gav mig den. Jag undrar hur hon tänkte. Vad ska jag med den till?

Märkte ni förresten vad det blåste under juldagen. Full orkan. Det var verkligen tur att jag fick en mössa i julklapp för annars hade jag alldeles säkert fryst öronen av mig när jag skulle gå ut. Jag var tvungen att gå ut för att köpa... något, vad det nu var? Det har jag inte lagt på minnet, men något var det som jag hade glömt att skriva på inköpslistan. Inte för att det spelade så himla stor roll, för listan fick jag inte med mig, den hade jag lagt i min andra jacka. Antagligen. Skulle jag gissa. Eller så kanske jag glömde den på jobbet. Någonstans. Inte så lätt att veta. Vårt kontor är ganska stort, inte jättestort men tillräckligt stort för att vi alla ska få plats. Och så har vi ett jättemysigt fikarum. Tyvärr har vi bara automatkaffe, men massor av goda teer. Kom gärna förbi och hälsa på om ni har vägarna förbi. Köp med lite bullar. Det skulle uppskattas.

Vad var det nu jag ville säga med det här inlägget? Skit samma nu postar jag det här.

Julstämmning

Igårkväll efter jobbet hade jag och Simon en riktigt myyysig kväll. Vi skulle göra julgodis tillsammans. Först gick vi och handlade eftersom vi inte hade allt hemma. Efter att vi gått tillbaka till affären två gånger för att "någon" glömt grejer, så påbörjade vi arbetet.

Julmusiken klingade i bakgrunden och adventsstjärnan lös i fönstret. Ljusen var tända och vi drack lite glögg. Det kokades knäck och den ljuvliga doften spred sig i vår lilla lägenhet, marsipankulor rullades, choklad smältes, knäckformar fylldes, nougat/marsipankulor fick chokladöverdrag.

Jag gled omkring och smålog hela tiden och såg ut som en blond variant av Leila i Leila bakar.

Eller, kanske inte riktigt hela tiden. Kan hända blev jag liite upprörd när knäcken höll på att koka över, knäckformarna inte ville dela sig från varandra, det var näst intill omöjligt att inte spilla knäck på spisen, plåten, diskbänken och mig själv. (satan i gatan vad varm knäcksmet är).

I tre timmar höll vi på med julgodispysselbaket. Tre timmar!

Men nu är iallafall knäckjävlarna och chockladkulehelvetet klart.

Tjihuu. Jag vann.

Vi hade julavslutning med jobbet igår och bland annat så spelade vi bowling och jag VANN STORT.

Eller ja. Här kan det hända att mina kollegor kommer att protestera. Det beror ju lite på hur man räknar. Det var kanske så att jag inte vann om man ska vara riktigt petig och räkna poäng.

Men nu tycker jag inte att vi ska hänga upp oss på bagateller.

Bara att få komma hem till mig är väl gott nog.

Egentligen har jag massor som borde fixas ikväll. Mina kollegor kommer hem till mig imorgonkväll direkt efter jobbet och jag borde handla, koka julgröt, städa och duka upp ett vackert julpiffigt bord.

Men det viktigaste är väl ändå att umgås. Det är väl ingen som bryr sig, på riktigt, hur välstädat jag har, eller om jag verkligen bjuder på den där mysiga julkvällsmaten som jag lovat.

Men OM det är det, så kommer dom säkert över det tids nog.

Nu sticker jag till yogan.

Bara för att man från början tycker att en grej verkar aptöntig och skitlarvig.

Bara för att man hånskrattar folk rätt upp i ansiktet och säger saker som:
"Nähe, du sån skit sysslar inte jag med. Står det TÖNT i pannan på mig eller? Jag har faktiskt ett LIIIIV. Ett spännande och glittrande liv. Men fortsätt du, det förgyller säkert ditt meningslösa fjuttiga liv."

Alltså, bara för att man säger så betyder inte det att man inte kan ändra sig. Det kan man faktiskt.

Så.

Jag har börjat spela Wordfeud.
Och. JA! Det är roligt.

Nu pratar vi inte mer om det.

Välklädd gran

Så var granen klädd. Jag är nöjd med resultatet. Visst blev den fin?

Ni tycker inte att jag varit väl sparsam med glitter och blingbling?

Jag vill ju inte att den ska stå där i hörnet, lättklädd och slampig.

Och så tyckte folk att jag ÖVERREAGERADE och betedde mig UNDERLIGT när jag ville strypa henne.

Rusade ut på lunchen idag för att inhandla en julblomma. När jag kommer in i blomsteraffären möts jag av tre långa köer med pensionärstanter.

Väluppfostrad som jag är ställer jag mig sist i en av köerna. Jag väljer den som går långsammast, det är en medfödd talang jag har. Eller kanske mer ett tix. Jag vet inte riktigt vilket eftersom jag inte har fått någon diagnos.

Iallafall

Står där stressad över att jag har bråttom och varenda jävla kärring liten tant i stan tydligen måste handla på lunchen. Efter att de har bökat med sina 14 påsar med julklappar, handskarna, gåstavarna och handväskan, fiskar de slutligen fram den lilla portmonnän, pillar upp det lilla, lilla låset och betalar sedan 139 kr.

MED MYNT!

När det efter en hel evighet blir min tur kommer det fram en rynkig, ful, kärring liten tant, med en blomma i ena handen tre tior i andra.

Liten tant: (tittar fordrande på mig) Jag ska bara ha den här (håller upp blomman framför sig) och betala med de här (visar mig tre tior) så jag går före.

Nina: (Blir lite undrande, vad tror kärringen att jag gör, väntar på tåget? Jag ska också bara ha en blomma och betala. Jag har dessutom bråttom, känner att jag blir ännu mer stressad men mumlar) Jo men visst.

Liten tant: (snörper på munnen och blänger på mig, som om det var den självklaraste saken i världen att jag skulle låta henne gå före, vänder sig till kassörskan) Jag ska bara ha den här (ställer blomman på disken) och betala med de här (lägger fram de tre tiorna)

Kassörska: Jo men den kostar 59 kronor.

Liten tant: (ser lite förvirrad ut) Men åhh, jaha ja sååå tokigt, ojojoj, då ska vi bara se var jag har min lilla, lilla portmonnä…

Det är viktigt att hålla på jultraditionerna

I år ska julen firas hemma hos mig. Jag och min syster brukar varva jularna. Varannan jul är det hemma hos henne och varannan är det hemma hos mig. Så ikväll har jag en fullplanerad afton. Jag tänkte att jag skulle koka knäck, baka pepparkakshus, lägga in sill, rulla köttbullar och göra Janson så att det inte blir så stressigt i nästa vecka.

HAHAHA! Nej jag bara skojjar.

Jag ringer jag till syrran och ber henne göra allt det där och ta med till mig. Hon gjorde det så fantastiskt bra förra året... och året innan.

Lika bra att hon gör det hon gör bäst, så gör jag det som jag gör bäst.

Jag köper glöggen.

Look a like?

Idag hade jag lockat håret på morgonen och när jag kom till jobbet var alla rörande överens om att jag var otroligt lik Maria Montazami. Inte mig emot, en snygg kvinna som jag gärna är lik. Till utseendet. Men sen påstod de att jag dessutom var lite lik henne på sättet och där är jag inte alls lika benägen att hålla med.
Hon är ju inte den vassaste kniven i lådan, om man säger så.

Nähäpp, dags att gå en sväng till stan, ska bara måla läpparna en gång till först så jag inte känner mig så förbaskat exposed, rädd och nervös.

Tjingeling.

Att göra armhävningar och hoppa grodhopp en hel dag tar på krafterna.

Den här måndagen hade jag bestämt mig för att ta itu med en en uppgift som var en stor utmaning för mig och jag blev kallsvettig bara jag tänkte på det.

Så i helgen pratade jag med en vän om hur jag kände och han rådde mig till att peppa mig själv genom att göra armhävningar, hoppa grodhopp, klappa och skrika, gärna nått i stil med. Ja ja ja, nu jävlar gör jag det här, go, go,go.. yyyeeeaa. Slå näven i handflatan, skaka på axlarna, frusta och sedan ta itu med uppgiften.

Det var bara det att jag hela tiden kom på andra saker som kändes otroligt viktiga att göra. Det var jag tungen att fixa först. Så tog jag itu med det och när det var klart börjar jag peppa mig själv, och så kom jag på nya saker, pepping igen, nya saker, pepping...

Och så hittade jag olika undanflykter, jag var väldigt kreativ på den punkten. På morgonen passar det inte, speciellt inte på måndagmorgon och absolut inte innan lunch, det fattar väl vem som helst. Och efter lunch. Kommer inte på tal. Sen måste jag förbereda mig lite till. Så gick måndagen.

Men imorgon ska jag ta itu med den där uppgiften.

Ska bara ta en sväng till apoteket och köpa Voltaren så jag blir av med den här förbaskade träningsvärken.

Och sedan göra några armhävningar...go, go, go.

Julpiff

Ikväll har jag klickat hem tandblekningsstripes och hårextensions. Man kan tycka att det var fel prioritering så här innan jul när alla julklappar, julgran och julmat ska inhandlas och ekonomin blir lagom ansträngd. Men jag tror faktiskt att ungarna uppskattar att få lite billigare julklappar. Nu får de ju inte bara en mamma som är fin på insidan.

Nu kommer jag dessutom se bra ut.

Ikväll funderar jag på att ta en tripp till Nässjö, Bankeryd och Taberg.

Om jag hade haft ett busskort och råkade tappa det, så skulle jag verkligen uppskattat om personen som hittade busskortet, lämnade in det, där man ska lämna in det, så att jag skulle kunna hämta upp det där sen.

Det hade jag. Verkligen. Uppskattat.

Fast jag hade haft full förståelse för om man inte gjorde det utan istället helt sonika plockade upp kortet, speciellt om det var ett sånt där svindyrt kort som man kan åka hur mycket som helst på en hel månad i typ hela småland, behöll det och sedan åkte hej vilt på det. Jag hade inte dömt den personen och tyckt att hon var en dålig människa på något vis. Inte alls. Tvärtom hade jag fortfarande tyckt att hon var fantastisk, klok och snygg med hög moral.

Folk får faktiskt hålla reda på sina saker och är man så slarvig får man skylla sig själv.

Lussebak à la Nina

Ni vet det där med att sätta upp mål. Det är ju hur bra som helst. Man vet vad man strävar efter och var  man är på väg. Sen är det inte säkert att man når sina mål på en gång. Man måste ha tålamod och glädjas åt de framsteg man gör.

Som ikväll. Målet var att baka lussebullar, dricka vin och glögg med en väninna.  Vi lyckades nästan. Vinet och glöggen drack vi upp men några lussebullar blev det inte.

Men jag är väldigt stolt över oss.

Att uppnå två av tre mål på en kväll är inte att förakta.