Och så tyckte folk att jag ÖVERREAGERADE och betedde mig UNDERLIGT när jag ville strypa henne.

Rusade ut på lunchen idag för att inhandla en julblomma. När jag kommer in i blomsteraffären möts jag av tre långa köer med pensionärstanter.

Väluppfostrad som jag är ställer jag mig sist i en av köerna. Jag väljer den som går långsammast, det är en medfödd talang jag har. Eller kanske mer ett tix. Jag vet inte riktigt vilket eftersom jag inte har fått någon diagnos.

Iallafall

Står där stressad över att jag har bråttom och varenda jävla kärring liten tant i stan tydligen måste handla på lunchen. Efter att de har bökat med sina 14 påsar med julklappar, handskarna, gåstavarna och handväskan, fiskar de slutligen fram den lilla portmonnän, pillar upp det lilla, lilla låset och betalar sedan 139 kr.

MED MYNT!

När det efter en hel evighet blir min tur kommer det fram en rynkig, ful, kärring liten tant, med en blomma i ena handen tre tior i andra.

Liten tant: (tittar fordrande på mig) Jag ska bara ha den här (håller upp blomman framför sig) och betala med de här (visar mig tre tior) så jag går före.

Nina: (Blir lite undrande, vad tror kärringen att jag gör, väntar på tåget? Jag ska också bara ha en blomma och betala. Jag har dessutom bråttom, känner att jag blir ännu mer stressad men mumlar) Jo men visst.

Liten tant: (snörper på munnen och blänger på mig, som om det var den självklaraste saken i världen att jag skulle låta henne gå före, vänder sig till kassörskan) Jag ska bara ha den här (ställer blomman på disken) och betala med de här (lägger fram de tre tiorna)

Kassörska: Jo men den kostar 59 kronor.

Liten tant: (ser lite förvirrad ut) Men åhh, jaha ja sååå tokigt, ojojoj, då ska vi bara se var jag har min lilla, lilla portmonnä…