En fördel med att ha passerat den magiska 40-års gränsen är att man kan släppa det där med yttre skönhet. Man har lärt sig att leva med och acceptera sina fel och brister. Plötsligt blir de inre egenskaperna betydligt viktigare, genom erfarenheterna man har samlat på sig genom livet känner man sig trygg, kan ta viktiga beslut och känner sig säker i sina ställningstagande.
Eller?! Har jag fel? Vad tycker ni? Jag tänkte bara att det KANSKE var på det viset.
Men, jag passar bäst i långt hår va, eller!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar