Jag måste lära mig att inte förutsätta saker

I mitten av november vägrade min Simons moppe att starta. Jag lämnade då in den på närmsta moppeverkstad. Batteriet skulle bytas och när den ändå var inlämnad så bad jag den klämkäcka moppereparatören även byta en trasig backspegel och baklykta.

Klämkäck moppereparatör: Njemas problemas. En vecka och sen är det klart. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag, efter två veckor.

Klämkäck moppereparatör: Ja.. ööhh den kommer att vara klar senast den 12 december. Jag ringer dig.

Det tyckte jag var toppen. Nu hade jag ett sista datum och han skulle dessutom kontakta mig om det blev tidigare.

Han ringde inte.

Så då ringde jag, efter fyra veckor.

Klämkäck moppereparatör: Jo men asså .... öhh, det  är på gång. Lite grejjer kom emellan.  Lucia, snö, julafton, nyårsafton, det kinesiska nyåret, kräksjuka, fågelinfluensa och en mosters blindtarmsoperation. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag. I början av februari.

Klämkäck moppereparatör: Jo men NU är det nästan klart. Det var naturligtvis fel baklykta kineserna hade skickat men imorgon ska den nya lyktan komma… antagligen, kanske, eventuellt. Jag ringer dig.

Han ringde inte.

Så då ringde jag. Idag. igen.

Klämkäck moppereparatör: Jo men bla bla bla kineserna och bla bla bla leveranser och  bla bla bla damn those small people och bla  bla bla. Jag ringer dig.

Måste säga att jag känner mig riktigt fånig. Jag får ett datum. 12 december, och då tar jag bara helt för GIVET att han menade SAMMA år.

Det finns sämre anledningar.

Snabb fråga.
Måste man gifta sig för att använda dom här fina skorna?

(Lite tid för fundering)


Om svaret är ja.

Är det någon som vill gifta sig med mig?

Man vill ju behålla sin värdighet.

I helgen kände jag för att gå ut på krogen. Jag ville ta på mig min mest urringade glittriga partytop. Den kortaste kjolen. De skyhöga pumpsen. Sätta i larvigt mycket blonda exctensions i håret. Måla naglarna och läpparna signalröda. Jag skulle ställa mig i baren glatt tacka ja till drinkarna jag blev bjuden på. Sen skulle jag dansa rumpan av mig tills stället stängde och två anabolastinna vakter bar ut mig, sprattlandes medans jag tjöt. Bara eeenn liiiiten cosmopolitan till.

Tyvärr var det ingen av mina väninnor som kunde hänga med mig ut. Så jag stannade hemma. Att gå ut helt själv är otänkbart.

Jag är väl inte patetisk heller.

Förändring

Ni vet hur det är när någon ny kommer in i ens liv. Man träffas, trivs ihop och efter ett tag finns det saker som har ändrat sig.

Följande fann jag i min byrålåda i dag på morgonen:
Hårborste
Smink
Bodylotion
Hårsnoddar
Ansiktskräm

och..

Bajspåsar

Min fina vän Baliey

Berest

Igår kväll kom Lisa på besök. Eftersom vi båda älskar att resa har vi alltid lika roligt när vi träffas och babblar om våra fantastiska resor. Det är så spännande att höra om andras resor. Platser de besökt, saker de upplevt och intressanta människor de mött.

Lisa berättade för mig om sin weekendresa till England i december och om sin resa till Australien en månad i januari. Idag sticker hon till Dubai en vecka.

Sen berättade jag om mina resor. 

Resan i december till Göteborg. Karlshamn i januari och den inplanerade resan till Gislaved i mars.

After Work och 85-årskalas

Idag ska jag för omväxlings skull bjuda er på lite bilder från min helgen.

Plats för glädjehopp, applåder och bakåtvolt.

Fredagskvällen inleddes med AfterWork och quiz.

 Glada arbetskamrater.

Här skulle vi se coola och sexiga ut. Vilket resulterade i att vi såg
utvecklingsstörda och förståndshandikappade ut.

På Lördagen firades mormor som fyllde 85 år.

Moster, morfar, mormor och svåger. Här har jag precis talat om att jag
funderar på att ta en vit månad. Kul. Verkligen.

Moster, morbror, moster, morfar och mormor.

Osäkert varför jag ser full och trött ut medans syrran ser nykter och pigg ut. Möjligtvis kan det ha något att göra med att det bjöds på snaps, vin, gammeldansk baileys och wiskey och att hon skulle köra hem. Det skulle inte jag.

Dotter Nicole med pojkvän Hampus (Nicole till höger om det fanns tveksamheter här)

Det finns inga dåliga kläder. Bara dåligt väder.

Följande hade jag på mig när jag gick till jobbet idag och det var 15 miljoner minusgrader.

Trosa, bh, strumpor, linne, strumpbyxor, sockar, jeans, långärmad tröja, kofta, fleecejacka, täckjacka, vantar, halsduk, mössa, stövlar.

Följande hade jag ha på mig när jag gick från jobbet till afterworken idag och det var 15 miljoner minusgrader.

Trosa, bh, strumpor, linne, jeans, täckjacka, stövlar.

Joråsåatteeehh

Mina blåfrusna läppar matchar finfint till min kvällsoutfit.

En utmaning är ju ändå en utmaning.

För ett par dagar sedan på fikarasten tog jag upp ämnet armhävningar. Jag vet. Tydligen var jag sinnesförvirrad den dagen.

Men, men.

Jag tycker att jag är relativt vältränad men armhävningar klarar jag bara av typ tio stycken och det retar mig en aning. En av mina kollegor erbjöd mig då ett träningsschema och med hjälp av det skulle jag på 6 veckor klara av att göra 100 armhävningar på raken.

100!

Alltså. Ett hundra!

Hade det inte varit för att två andra kollegor utmanade mig hade jag nog ryckt på axlarna och sagt. Äh så viktigt är det inte. Men nu hör jag mig själv säga. Visst visst. Om 6 veckor kommer jag att göra 100 armhävningar.

Idag fick jag det där tortyr träningsschemat

Fortsättning följer...

Fan! Jag och min stora käft.

Tjejsnack

Om man tar de mest förtjusande, fantastiska och brillianta blondinerna i åldrarna 20+, 30+, 40+ och 50+ och låter dom spenderera några timmar tillsammans så skulle man lätt kunna tro att samtalsämnerna skulle vara ytliga och ointressanta. 

Detta är helt fel kan jag upplysa er om.

Igårkväll träffades vi för att dricka vin och diskutera viktiga saker så som karlar, relationer, resor, mat, vin och kläder.

 

 

Pokerface

I helgen hängde jag med N och spelade poker med hans vänner. Jag har aldrig någonsin spelat poker.
Reglerna är inte särskilt svåra. Det svåra är det sociala spelet blev jag vänligt upplyst om.

Man kan väl säga att jag under kvällens gång läde mig en del.

• Att utbrista små glädje ramsor som "tjihuu wawawaoo" och "yes yes yes" när korten läggs ut är inte särskilt pokeraktigt.
• Inte heller att upprört hojta fraser som. "Vaaaad är det här för skitkortlek". "Mehh ååhh hur blandar du egentligen".
• Att ställa sig upp och göra Shakira moves när man vinner anses larvigt. Tydligen.
• Ingen vill hajfiva med dig. Inte en enda gång.
• Att välta vinglaset över pokerbordet skapar en aning spänd stämning. Ytterligare Shakira moves lättar INTE upp.

Jag hade jättekul. Jag ser verkligen fram emot nästa gång det blir pokerkväll.

Vi får se när det blir.

Jag tror inte det var riktigt bestämt eftersom alla var så svävande när jag frågade.

Bild från google.

Traumatisk upplevelse.

Idag på lunchen hände något som aldrig har hänt mig tidigare. Jag sprang som hastigast ut för att köpa mig en tröja. Jag hade inga höga krav. En enkel bomulls tröja i någon fin färg. Långärmad, kortärmad, polokrage, V-hals, uringning, blå, grön, röd, gul, vit, lila, rosa, (ja jag tycker nästan alla färger är fina) det spelade ingen större roll.

Och så kommer jag tillbaka.

Tomhänt.

Helt tomhänt.

Ingen tröja. Inga byxor. Inga skor. Inget smink. Inte ens en liten hårklämma.

Inget!

Tragiskt.

Ninas tips för en enklare vardag. Tips 1

Om man åker till ett stort köpcentum, med en bil som man har fått låna och ställer sig utanför, där det står hundratals andra bilar, så kan man använda sig av några enkla knep för att hitta bilen när man har handlat klart sina skor.

 

1. Lägg bilens färg på minnet

2. Komma ihåg registreringsnumret
3. Memorera var du ställt bilen. (Här funkar det tyvärr inte med. Jag ställde mig brevid en bil med en labrador i.)

Man behöver inte använda sig av alla knepen, men minst ett underlättar.

 

Betydligt.

 

Annars hade det varit bra att ha en mössa på sig.

Hon borde lära sig helt vanlig svenska

Jag vet inte vilken planet Wordfeud kommer ifrån men hon och jag pratar inte samma språk. Enligt henne finns inte DETOX eller BOTOX

Phhfftt!

Hon har uppenbarligen inte varit med när jag och mina väninnor snicksnackar.

Märkligt beteende en helt vanlig vardag i januari

Idag skuttade jag glatt upp ur sängen. Tände ljus. Tappade upp ett varmt bad och slängde i en rosa rosendoftande badkula. Jag visslade hela vägen till jobbet. Tog itu med mina arbetsuppgifter med ett leende. Åkte och hämtade Nicole och Bailey för att sedan åka hem och baka supersöta, fantastiskt goda, cupcakes! Tyckte det var trevligt att diska, vattnet var så varmt och skönt och diskmedlet luktade så gott...

 

Seriöst! VAD är det för fel på mig?

 

 

Nicole och jag blev förvånade över att vi var så grymma på att baka.

 

Husligt?

Om man kommer hem halv tio på kvällen, efter att ha tränat, och inte har ätit något sen lunch, och är så hungrig så man i ren frustration öppnar frysen. Hittar en Stinas kyckling. Sliter av locket. Kastar in den i ugnen. Rycker upp kylskåpet. Rensar det på potatis och grönsaker. Skala? Skulle inte tro det. Trycker ner hela klabbet i en sån där grej som skivar hela skiten. Slänger ner allt i en form. River upp ett paket grädde. Häller över grädde och nån vitlöksdressing som råka stå nära till hands. Tjoffar in det i ugnen.

Om man skulle kalla det för matlagning.

Ja, då har jag varit huslig och lagat mat ikväll.

Jag älskar matlagning. Speciellt om någon annan lagar.

Till kvällsmat idag serverade jag köttfärslimpa, potatismos och lingon.
När Simon satte sig vid matbordet tittade han på maten och utbrast.
-Åh köttfärslimpa, va gott, har du gjort den själv eller har du köpt den färdig.
...

Här ställer jag två frågor.

Finns det ens färdig köttfärslimpa att köpa?

Var?

Vältränad.

På jobbet idag kom det upp en diskussion om BMI. För er som inte vet. Man räknar ut hur mycket fett man har på kroppen genom att ta längden gånger bredden upphöjt i två delat med skostorleken och hårfärgen genom åldern minus pi. Typ.

När vi räknade ut en kollegas BMI (som jag låter vara anonym, eftersom Jocke inte vill bli omnämd i min blogg och jag vill hålla mig väl med mina kollegor, kan bli så tråkig stämmning på jobbet annars) så reagerade han med. Nä, vafan det kan ju inte stämma. Skulle jag vara på gränsen till överviktig.

Han drog då slutsatsen att det måste beror på att han har så mycket muskler.

Som väger betydligt mer än fett.

Jag håller helt med honom och konstaterar att jag över jul och nyårshelgen lagt på mig 3 kilo muskler.

Bara genom att sitta still, äta och dricka vin.

En dagens, tack.

Nu efter jul och nyårshelgen är min ekonomi en aning ansträngd och för att spara in lite på matkostnaderna så tänkte jag fixa matlådor istället för att gå ut och äta. Så därför ber jag er om tips hur man fixar billiga, nyttiga, smakrika...

färdiglagade lunchlådor...

som levereras i glittriga förpackningar...

av ett par snygga, sexiga chippendale...

vältränade, barbröstade...



VADÅ?! Man får väl önska?

Bild från Google

Att inse sina begränsningar

Har suttit och tittat på en film som handlade om ett gäng tjejer som gick på internatflickskola i England och tränade simhopp. Jag blev verkligen inspirerad. Det ser så härligt ut. Med simhopp alltså. Engelsk internatskola kan nog vara helt ok men jag skulle inte använda mig av ordet härlig.

Plötsligt har jag bilden framför mig. Sommaren 2012. Solen skiner. Vattnet blänker. Luften är varm. Jag står högst upp i hopptornet. 10 meter upp. Väntar några sekunder. Lyfter blicken. Sträcker upp armarna. Står på tår längst ut på kanten. Tar ett djupt andetag... Hoppar och virvlar ner i en perfekt saltobaltotrippelzippelvolt.

När jag kommer upp står alla vid vattenbrynet och applåderar.

Funderade på om jag skulle åka till badhuset imorgon och träna lite på det där hoppet. Hur svårt kan det va?

Sen slår det mig helt brutalt att jag inte alls har förutsättningarna för att verkställa den där bilden.

Jag äger ingen baddräkt.

Huvudsaken är att man når sitt mål.

Årets första inlägg på er favoritblogg. Tog lite tid för mig att ta igen mig efter den glittriga nyårsaftonen. Men nu är jag här igen.

Nyår firades hos min kära syster i Backa, Göteborg. På tal om det tänkte jag ge er en liten vägbeskrivning.

Om man är i Göteborg och ska åka från Västra Frölunda till Backa så kan man åka följande väg. Starta i västra Frölunda. Missa avfarten mot Backa fortsätt istället ut till Torslanda. Stanna. Vänd om. Missa avfarten mot Backa. Fortsätt tillbaka till Västra Frölunda. Fortsätt ut på E6 mot Centrum och sedan vidare till Backa. Jag säger inte att det är den närmsta eller den smidigaste vägen. Jag säger bara att man kan köra så.

Det är allt jag säger.